Blogg - klicka på rubriken på varje inlägg för att kommentera eller gilla.

14. dec, 2017

Nu när mina egna barn för länge sedan lämnat dagisåldern får jag "låna" min lille brorson när jag vill uppleva småbarns härliga äkthet. Igår var en höjdpunkt.

Luciatåg på dagis är som en fantastisk sammanfattning för den heliga naturligheten som är så uppriskande att se hos alla de människor som ännu inte blivit konstlade eller börjat att följa gängse regler. Med ett litet uns av besvikelse konstaterade jag dock att det inte fanns en enda Batman eller Spindelman med i årets luciatåg. Däremot var det några som vägrade ställa sig på led, sprang fram till pappa eller mormor som satt i publiken, samt någon som höll en helt egen liten show där det visades både mage och blöja i dansen. Flera beslöt sig för att använda sina små batteridrivna ljus som ficklampor och konsten att stå still hade tack ock lov nästan ingen av deltagarna ännu snappat upp. Kort sagt fick jag den absolut bästa luciamorgon man kan tänka sig... nåja, ett par superhjältar i tåget hade kanske varit pricken över i.

Hjärta

6. dec, 2017

Ja, nu är det knepigt att få ihop det! Mina sista böcker tog slut i förra veckan och jag har signering imorgon och i övermorgon. Hade hoppats att en ny upplaga skulle hinna komma från tryckeriet, men den kommer först nästa vecka. Vad gör man?

Jo, jag fick flytta fram fredagssigneringen till nästa vecka men var ändå tvungen att i morse sätta mig i bilen och köra över trettio mil till min förläggare och lägga beslag på hennes allra sista böcker - 39 st. Sedan åkte jag hem igen. Nu får vi hoppas att ingen läsare blir utan bok under signeringen imorgon, men jag är ganska säker på att böckerna kommer att gå åt. Jag tror jag bestämmer mig för att de kommer att räcka precis!

Sedan blir det till att sätta sig i bilen igen nästa vecka för att hämta de nya böckerna som kommer från tryckeriet, eftersom den framflyttade signeringen äger rum söndagen 17 dec. Hänger ni med? Det knappt så jag gör det själv...

Trevliga bekymmer alltså!

Ler stort

30. nov, 2017

Nu är NaNoWriMo slut. Jag lyckades inte fram till 50000 ord, men väl till 40000 i alla fall. Det är väl värt att fira?

Nu ska jag ta det lungt, läsa några böcker, ha jul och städa upp i min stökiga text. I januari har jag planerat ett eget litet privat NaNoWriMo, där jag skall sprinta fram ytterligare 30000 ord till min berättelse bland tempelriddare, 1800-tals tjuvar i Uppsala och Silverbibelns gömda budskap. Jag längtar redan nu, men ska försöka hålla mig till nästa år. Det blir desto roligare då.

{#smileys123.tonqueout}

Life is great!!

24. nov, 2017

En av de mest njutningsbara delarna av skrivandet är research. Jag älskar att dyka ner i historien, ta reda på allt som hände, och fantisera ihop det som kanske kunde ha hänt. Idag tog jag en härlig vandring i de gamla delarna av centrala Uppsala på jakt efter en byggnad, eller bara en källarvåning, som fått vara orörd sedan 1830-talet. Jag ville hitta en plats där någon på tidigt 1800-tal kunde gömma en karta, för att sedan hämta den på 2000-talet. Gärna stoppa in den i ett dolt fack eller hemlig tunnel eller liknande. Inte helt lätt. Det mesta i våra städer har renoverats eller byggts om. Jag fann att jag en stund gick likt en gammal gubbstrutt och klagade på att inget kan få vara som förr. Men det går att hitta platser. Hela dagen blev ett äventyr i mitt sökande och jag hittade magiskt vackra ställen jag inte brukar besöka. Jag fick många intryck och ännu fler ideér med mig hem. I mitt nya manus är Uppsala en skatt i dubbel bemärkelse!

Hjärta

18. nov, 2017

Vilken treat! Hela helgen står jag och säljer min bok i fantastiska Österbybruks herrgård. En anrik byggnad med mycket själ och historia. Det är en skön känsla att bara befinna sig här. Dessutom är herrgårdsbyggnaden just denna helg till bredden fylld med skickliga hantverkare, underbara saker, sagolika dofter och glada skratt. Hit kommer alla möjliga människor för att julhandla, äta brända mandlar, dricka glögg eller bara insupa atmosfären. Av någon mystisk anledning sprider sig leenden i ansiktena hos dem som kliver in genom de pampiga dörrarna. Och jag är här och får njuta av dem! Hjärta