Blogg - klicka på rubriken på varje inlägg för att kommentera eller gilla.

19. sep, 2018

Vad härligt att få komma ut och träffa underbara människor!

Det är så jag ser på boklanseringen. Självklart kan det kännas arbetsamt emellanåt men det är jag själv som väljer hur jag vill ställa mig till det. Och hur jag än ställer mig till det, så kvarstår faktum att jag säljer mer böcker när jag är ute och signerar. 

Många författare tycker inte om den här delen av författarskapet. Och jag håller med om att sitta själv och skriva, fantisera ihop historier, ger den tillfredsställelse och glädje som lockar mest. Men om jag vill att någon annan än jag själv också skall läsa texterna, ja då får jag ägna mig åt lite marknadsföring. Sen är det upp till mig om marknadsföringen blir ett roligt jobb eller ett tråkigt jobb. 

Många gånger på marknader eller i butiker där jag signerar, brukar jag tävla lite med mig själv. Hur många leenden kommer jag att få tillbaka idag? Hur många kommer att berätta om sin favoritförfattare för mig? Och hur många kommer att erkänna att de skriver lite själva och har en dröm om att ge ut en bok?

Så många fantastiska diskussioner jag haft med underbara människor! Tänk att det finns de som kallar det jobb. 

Hjärta

11. sep, 2018

De tidigare så dammiga och torra grusvägarna ligger under vatten. Jag hoppar mellan pölarna under min dagliga joggingtur.

September är en vädermystisk månad tycker jag. Solen lyser samtidigt som det regnar, eller åskar. Vissa dagar är det lika varmt och soligt som det var under högsommaren. Andra dagar kurar jag upp mig framför brasan och hör hur höstvindarna viner utanför. 

Faktum är att september är en idealisk kuliss till vilken bok som helst. Det är bara att välja. Jag kan få i stort sett vilken stämning jag vill under denna märkvärdiga månad. Fantastiska molnformationer triggar min fantasi. Äventyr och farligheter. Stormande kärlek. Stilla, sorgset regn. Doften av nyklippt gräs. Allt sammantaget får sagor och berättelser att växa och frodas. Lika mycket som det friska gräset, eller maskrosorna i grusgången.

Även brasan i den öppna spisen väcker en historia. Den skall jag skriva nu. Du ska få läsa den snart, jag lovar. 

Ler

6. sep, 2018

…och vi skall alla ta oss igenom det.

Precis som fågelungen tar sig ur ett ägg är det viktigt att livet händer i rätt tid och i rätt takt. Det är tufft för en fågelunge att ta sig igenom skalet. Kräver mycket energi och tar lång tid, med små bitar i taget.

Just så som vi alla bör ta oss genom livet.

Om någon hjälper till att krossa skalet utifrån, kan det sluta illa. Kanske fågelungen skadas. Kanske är den ännu inte redo.

Vi är så sköra. Sköra om livet drabbar oss med våld. Om vi kastas ut för tidigt, när vi ännu inte är redo för det som sker.

Och starka. Starka om vi får ta tid på oss att bryta oss igenom på egen hand, små bitar i taget.

Starka och sköra på samma gång.

Det är vi. Genom livet.

2. sep, 2018

En underbar helg på alla sätt! Jag har fått syssla med det jag gillar mest.

Först åkte jag till invigningen av Storbrunn, ett nytt kulturhus i Östhammar. Där satt jag i några timmar på lördagen tillsammans med Anna E Wahlgren och signerade böcker. Mycket givande. Visserligen sålde jag en del böcker, men det bästa med eventet var att jag knöt många viktiga kontakter. Snart väntar ett härligt boksläpp i biblioteket!

Ler stort

Från Östhammar åkte jag sedan upp till Älvkarleby och träffade mina underbara väninnor.

Vi är ett gäng kvinnor från Stavby, där jag bor, som träffas en gång per år för att göra något kul tillsammans. I år var det ett besök vid fallen i Älvkarleby och övernattning på Älvkarleby turist och konferens hotel. Lite team-building lekar och sedan en fantastiskt tre-rätters middag med skönsång (vår egen skönsång) följt av ett härligt bad i vedeldad tunna. Lite mycket vin kanske, men dagen efter var ändå en ljuvlig upplevelse. God frukost och sedan en vandring runt de makalösa omgivningarna. Bara att få stå och titta ner i forsarna som rusar kors och tvärs genom landskapet är magiskt. 

En perfekt återhämtning efter en perfekt helg!

Hjärta

29. aug, 2018

Hur många gånger kan man skriva färdigt en bok? Svar: obegränsat. 

Så känns det nu i alla fall, och jag tror alla skrivande människor håller med mig. Det lustiga är att varje gång jag skriver färdigt, tror jag verkligen att det är färdigt. 

Sedan kommer manuset tillbaka. Med kommentarer och förslag till förbättringar som ... som faktiskt är riktigt bra. Och så är det bara att börja om igen. 

Nu har jag ännu en gång skickat Silverbibeln till förlaget med tanken att jag är färdig. Men jag ska inte lura mig själv. Troligtvis kommer det flera goda råda med manuset i retur. Men för varje gång siktar jag på att behöva göra färre och färre ändringar. Tills manuset är så pass bra att det inte längre kommer i retur. Hoppas.

Så jag kämpar på.

Men i kväll kommer jag att släppa just detta manus, och låta andra bedöma och tycka till istället. Kanske skall jag passa på att skriva en novell under tiden? eller redigera den engelska versionen av Femte dagen? Börja skissa på nästa roman, eller planera in den alltid så viktiga marknadsföringen? Det finns mycket att välja på.

Jag tror jag ska börja med att boka in en välförtjänt massage.

Kärlek