24. jan, 2018

Hjälp, jag har inget slut!

Hur ska jag bete mig? Jag tycker mycket om uppföljaren som jag skriver på nu. Uppföljaren till Femte Dagen. Spännande händelser och liv. Förräderi och kärlek. Äventyr. Så långt är allting bra. Men nu har jag kommit så långt att det är dags att knyta ihop säcken ...och plötsligt är det tvärstopp. Mina fingrar ligger hellre flätade runt en varm kaffekopp än att skriva. Det tar verkligen emot.

Varför? Beror det på att jag trivs så bra i min värld att jag inte vill lämna den? Är det så att jag har trasslat in mig så mycket att det omöjligt går att reda ut? Eller är det helt enkelt så att jag inte har fantasi nog att få till ett bra slut? Förtvivlad tar jag en klunk kaffe och fortsätter att stirra på datorn, utan att göra någon ansats till att skriva.

För att försöka ta mig upp ur den oproduktiva avgrunden tittar jag runt lite bland mina gamla kurser och hittar några kloka ord från författarcoachen Ann Ljungberg:

"Ja, precis som det är lätt hänt att påbörja manuset med uppvärmning så kan det bli lite extra stretching på slutet. En bra regel att följa är den samma som gäller på fina fester – kom sent, gå tidigt.

Fundera på vilken känsla du vill att läsaren ska uppfyllas av när de sista orden är skrivna! Här är några teman som fungerar bra att avsluta med

•En stark och stor känsla
•Ett minne
•En framtidvision
•En lärdom
•En konsekvens
•En subtil inledning till uppföljaren
•En förhoppning

Hur slutar din roman?"

Ja, hur slutar min roman? Varför inte bara pröva mig fram? Utan att förvänta mig att det ska bli perfekt direkt. Jag tror det är dags att släppa kaffekoppen och skissa på några slut. Inget ord är skrivet i onödan. De slut jag väljer bort kanske kommer att passa till en annan roman.

Kärlek