29. apr, 2019

Vissa saker behöver väckas brutalt!

Våren är här! Och med den vaknar allt till liv. Blommor knoppas, löven spricker ut och gräset börjar skifta i grönt. Fåglarna kvittrar som om de äntligen blivit av med vinterns munkavle och fjärilar och humlor letar färger i det ljusgröna. Det verkar helt ostoppbart och energifyllt.

Allt utom min egen kropp. Seg som tusan tvingar jag mig runt joggingslingan på blytunga fötter. Det värker lite här och där, som om det brister i kroppen när jag tvingar mig själv upp ur vinterdvalan. Häromdagen insåg jag att det värkt ett bra tag nu, särskilt i bröstrygg och nacke. Varför då? Har kroppen börjat inse att den inte är tjugo år längre?

Ja, då är den klokare än mitt huvud. 

Hur som helst tog jag tag i saken och letade upp en naprapat. Ville ha någon som tar i och knäcker bort värken. Ont skall med ont fördrivas (lite självsadist är jag nog). Och visst knastrade det till när den trevlige mannen tryckte på ryggraden, men så hemskt ont gjorde det inte. Istället fick jag veta att jag har stumma och hårda leder, väldigt fasta ligament. Motsatsen till överrörlig kan man säga. Jag som i hemlighet varit avundsjuk på alla de som lätt viker sig dubbla eller går ner i spagat, fick veta att det inte alls är fördelaktigt att vara överrörlig. Faktum är att de som kan vrida ryggraden som en skurtrasa ofta får lida för det i form av smärtor. Deras medicin är att bygga muskler och aldrig stretcha. Jag däremot behöver stretcha hela tiden.

Tusan oxå, det är ju det värsta jag vet.

"Ja", skrattar naprapaten, "det är just det svåra som vi brukar tycka minst om. Det som vi aldrig lyckas riktigt fullt ut med trots att vi håller på hela livet. Men det är bara att fortsätta."

Så jag gick från naprapaten smärtfri efter att lederna "brutits loss" och det var en riktigt skön känsla. Dock dröjde det inte mer än ett par dagar innan jag började stelna till och kände smärtorna återkomma. Jag skall tillbaka igen för en skön "brytbehandling" till. Men sedan är det jag som får traggla på med stretchandet, och inte bara på våren...utan alla dagar, till tidens ände. Hujedamej.

Blinkar