I morse delade vi taxi från hotellet till Sydney Airport med en trevlig herre från Melbourne som skulle till Thailand. Vi själva tog flyget till Nadi på Fiji. Så snart vi klev av möttes vi av skön hulasång och en massa glada ansikten som sa ”Bula” (betyder liv, god hälsa, lycka). Därefter var det dags för dagens stora utmaning – att hyra bil, köra två timmar i vänstertrafik för att komma fram till Crusoes retreat, där jag tydligen lyckats boka något slags boende. Det var jag som frivilligt anmälde mig att köra. Har ju klarat mig sex dagar på Irland tidigare och tror visst att jag kan det där. Vi kom ut ur Nadi utan större problem, trots vägarbeten och dylikt. Sedan finns det inte så mycket mer att välja på. Ön är inte stor, med berg i mitten, så den enda vägen går i stort sett längs kusten runt hela ön. Man får bara se upp och stanna till för hundar, hästar och kor som vandrar lite som dom de vill. Efter två timmar har vi kört runt nästan halva ön och ser en skylt där det står Crusoes retreat, med en liten extra text ”Best kept secret in Fiji”. Där borde vi ha anat oråd. Vägen vi svängde av på ledde inte in på något resort. En knölig, smal grusväg förde oss upp i bergen. Upp och ner, runt bergskammar och ner i dalar. Jag var övertygad att vi kommit fel. Micke njöt i fulla drag, satt och skrattade och lovade att det här helt säkert var rätt. Herregud, vad har jag bokat för något? Till slut, efter fyra kilometer på vad som närmast kan jämföras med en ko-stig, öppnade sig ett paradis för oss! Vi bor i bungalowen på bilden och utsikten är därifrån. Välkomstdrink och en makalös middag på en terrass som sträcker sig ut över vattnet. Vi blev genast bekanta med trevliga Brydie, som var på plats för att fotografera för resortens hemsida. Vi kommer säkert med på några bilder. 😊 Hon kommer från Nya Zeeland och innan kvällen var över hade vi redan blivit hembjudna till henne och hennes familj. Mot kvällshimlen kunde vi se stora fladdermöss flyga över resorten. I love Fiji!

Singapore måste vara en av de vackraste flygplatser jag har besökt. Fyra timmar hade vi att vänta och hade jag vetat det i tid hade jag bokat nap-lounge, som de så förträffligt erbjuder där. För ett par hundra kronor får man en skön säng att sova i under ca tre timmar. Det får bli på tillbakavägen. Det fanns dessutom en biograf som man kunde besöka utan kostnad, med sköna säten och filmer som avlöste varandra dygnet runt. Det bästa var nog dock den vackra fjärilsträdgården, som också var kostnadsfri. I en liten tropisk oas gick jag in och tog bilder på vackra fjärilar som det vimlade av, bland färggranna blommor och lite frukt som lagts ut. Så småningom gick vårt nästa flyg mot Sydney. Ytterligare åtta timmar resa. Då vi landat på Sydney airport gick tullpassagen förvånansvärt lätt. Jag antar att de inte anser att ett medelålders par från Sverige utgör något större hot. Det var bara att gå rakt igenom. En taxi tog oss den korta biten fram till flygplatshotellet (ca 8 min bilfärd). Nu var vi rejält slitna efter alla timmar i luften. En dusch och en skön hotellsäng var precis vad vi behövde. Vaknade dock efter ca fem timmar och var helt klarvaken, omöjligt att somna om.

På morgonen kom min bror och hämtade oss för att köra oss till Arlanda. 17-årige sonen kommer att vara hemma och vakta huset och testa på att klara sig själv i sex veckor. Som tur är finns även hans äldre bror där de första veckorna, så det kommer nog att gå bra. Vi har planerat att resa lätt och har därför endast ryggsäckar och inget incheckat bagage. Flyget tog oss först till Moskva där vi fick kliva av, ta med allt handbagage, gå igenom den mest uråldriga och omständliga security-check jag någonsin varit med om, för att sedan till slut borda exakt samma plan och sitta på exakt samma platser igen. Vidare mot Singapore försökte vi fördriva tiden med att sova, se på film, läsa och äta. Det finns ju inte mycket annat att göra på ett flyg i tretton timmar. Då vi landade i Singapore var det ju förstås redan 12 januari där.