Mitt senaste äventyr! Femte dagens uppföljare. Jag har redigerat några vändor, men det behövs säkert många fler. Just nu tittar förlaget på den och jag hoppas verkligen att den faller Ewa i smaken. Att den duger så jag kan redigera och korrigera och slutligen publicera lagom till bokmässan 2018.

Ylvette är tillbaka och får återigen uppleva flera liv. Varför händer det henne? Trots att hon står inför ytterligare ett mysterium och ytterligare ett äventyr är det den frågan som driver henne. Hon börjar närma sig svaret. Börjar förstå att det hon är med om är en lockande gåva för andra och att det är just hennes förmåga till "livsresor" som gör att hon är eftersökt och i fara. Det finns de som vill sko sig på kunskaperna hon får under sina besök i 1300-talets Frankrike och 1800-talets Uppsala. Silverbibeln, ett världsberömt och urgotiskt verk, visar sig innehålla hemligheter av större betydelse än hon kan ana. Kanske till och med svaret på varför?

Gud, vad jag älskar äventyr!

❤

Just hemkommen från en fantastisk litteraturkryssning annordad av Stockholmsförfattarna. Mycket proffsig och ändå prestigelös undervisning för oss skrivande människor. Jag skulle rekommendera alla som författar i någon form att vara med på detta. Nästa år blir säkert en ny kryssning.  Ett gäng riktigt duktiga förståsigpåare delade med sig generöst av all sin kunskap. På bilden syns Nils Scherman, Pia F Davidsson, Sölve Dahlgren, Anita Santesson, Anne Liljeroth och Maria Bielke von Sydow. 

Jag har nästan svårt att smälta att det inte fanns en enda besvikelse med i ett så fullspäckat program. Allt var bra. Som en godispåse med bara favoritgodisar. 

Förutom programmet så var det, som det alltid är vid sådana här event, många tillfällen att knyta nya spännande kontakter. Jag träffade underbara och kärleksfulla människor som alla brinner för samma saker som jag gör. Det skapar verkligen energi!

Nu ser allt plötsligt mycket ljusare och hoppfullare ut vad gäller mina planer för fortsatt skrivande. Livet är härligt!

💋

Ha ha. Inlägget om att skriva tillsammans börjar ju bra, med en bild på mig när jag sitter alldeles ensam med en kaffekopp.

Men faktum är att det fick bli så på grund av att samarbete är så otroligt inspirerande. Så inspirerande att jag totalt glömde bort att ta ett foto på mig och Freddie när vi satt i djupa diskussioner på Österbybruks hembageri idag. Därför får ni nu bara ett litet foto på mig när jag sitter i eftertankar och funderar på hur vi bäst skall jobba ihop.

Det kommer att bli lite trevande till en början. Ingen av oss har gjort detta förut, men vi lockas båda av tanken att skriva något tillsammans. Vi har tre bokideér med arbetsnamnen Cylinderhatten, Partiledaren och Glasbiten. Vad tror ni om det?

Efter mycket diskussioner har vi bestämt oss för att göra ett försök med Cylinderhatten. Än så länge står Freddie för grundstoryn. Tanken är att jag skall snickra på lite mjuka delar till att börja med (karaktärsegenskaper, miljö mm) och sedan skall vi tillsammans utveckla och knyta ihop berättelsen. 

Det är en spännande process. Vi vet egentligen inte hur det kommer att gå eller hur det kommer att sluta, men det gör det bara än mer intressant. Jag tror inte att det finns en mall för ett lyckat samarbete vad gäller författande. Antagligen för att vi är människor, och människor ska inte passa in i mallar. Vi får helt enkelt uveckla vårt samarbete efter de förutsättningar vi har. Och jag ser fram emot en utvecklande vår och sommar!

Ha det så härligt!

😎

Jag har aldrig lärt mig meditera.

Jag har försökt, många gånger. Andas ut och in, det går bra. Sitta stilla går också bra. Att inte tänka på någonting, det är faktiskt omöjligt.

Mina tankar går i racerfart hela dygnet. Varje vaken stund och även när jag sover. Så jag antar att jag verkligen är i behov av meditation. Jag är just en sån person som verkligen skulle behöva en stund då jag inte tänker på någonting. Men det går inte! Jag blir tokig bara av att försöka. Därför har jag gett upp. Inte gett upp tanken på meditation. Utan tanken på att meditera på traditionellt sätt. Jag har hittat min egen meditation.

Den kommer när jag springer. Äntligen lugnar tanken ner sig. Våren och löprundorna är inte bara efterlängtade för att jag lagt på hullet under vintern. Mest är det den meditativa takten jag är ute efter. Det monotona trampandet av skor på mjuka skogsstigar. Då slappnar hjärnan av, och återladdas.

Vi är inte alla stöpta i samma form. Det är bara att inse att vissa saker inte funkar på mig. Då är det tur att det går att hitta alternativ.

🤩 

Idag har jag hållt ett föredrag i Stavby församlingshem.

Idel leenden möter mig när jag svettig av en rask promenad i solskenet kliver in i en lugn atmosfär. Jag känner direkt när jag kommer in att här är alla välkomna. Här kan inget gå fel, eftersom kärleken sitter i väggarna. 

Människorna jag möter får mig genast att slappna av och när jag berättar om min skrivarresa kan jag inte hjälpa att även halka in på mitt andra favoritämne - kärleken. Den äkta. Många nickar medhållande och en del skratt blir det när jag berättar om situationer då visdom kommit från oväntat håll.

Jag hoppas att alla hade det trevligt. Jag njöt i alla fall av det trevliga sällskapet och fick en del böcker sålda. Efter föredraget bjöds det på en härlig sopplunch.

Att blanda mina diskussionsämnen och hoppa fram och tillbaka mellan stödanteckningar kan verka spretigt. Men det funkar. Och egentligen är det ju en och samma sak. Böcker och kärlek. I alla fall i min värld.

❤